Plöstligt stannar världen och sen blir den sig aldrig lik igen. Jag som säkert många andra har följt Engla, flickan som försvann på sin cyckel. Och sent i eftermiddags hittades hon. Jag kan inte ens tänka mig hur mamman mår, men nackhåren reser sig på en.
Jag kommer aldrig kunna släppa mina, vi får helt enkelt flytta till en öde ö alt. att jag skaffar livvakter. Så att mitt liv kan fungera under dagarna eller nätterna när jag inte är med dem.
Konstigt att man vill skjutsa ungarna över allt, vänta vid skolan, följa med till bussen och ligga underbuskarna och spana iklädd värsta kamo munderingen.
Inga problemas säger jag-
Och pojkarna kommer inte vilja prata med mig för resen av sina liv. Jag kan ta det. Bara dom slipper möta en sådan människa.
Min primitiva del i hjärnan säger mig att jag skulle nog få sitta en tid om jag fick tag på'n, om det hände mig skulle jag nog kunna leva med det.
Simpelt, och nej det finns ingen förlåtelse för människor som berövar att barns liv.
Så du lilla människa, där är du nu. Din historia kommer att beröra många människor en lång tid framöver. Plötligt stannar välden och sen blir den sig aldrig lik igen-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar