Kom och tänka på en intervju med Astrid Lindgren idag. Den var gjord under hennes sista tid, hon berättade att hon alltid inledde sina samtal med sin syster på detta sätt.
Döden döden döden....
Därför att då hade dom pratat om det som man inte vill nämna och i och med att de båda snart skulle vara där så var det liksom överstökat. Jag minns att jag gillade den intervjun.
Och att jag inte kan komma ihåg att jag nämnvärt läste sagorna när jag var liten. Ens hörde dem. Emil i Lönnebergas far var elak så jag gick alltid och stängde av när han skrek på Emil.
Sen hade min pappa en konstig relation till henne vilket slutade med att han minsann inte tänkte köpa nån bok av den kärringen...Eller hur det var...Den första boken jag läste var Bröderna Lejonhjärta och jag var typ 20...
Därför förstod jag nog inte förtjusningen av Astrid Lindgrens värld i Vimmerby för nån sommar sen. Väl inne så var det som att vara i en stor lekpark. Vilket vi betalde 850:- för eller nått liknande. Vi och all time rekord på publik bra dag. Helvete vad mycket galna ungar och trötta föräldrar säger bara never äver again.
Det är som tur att det är vinter för vi har fått snö. Med nackdelen att det töar bort på en dag samt att ungarnas vinterkläder hänger i torkskåpen som finns på skolan resp. dagis.
Alltså KOM IGEN FÖRHELVETE. Kläderna luktar som en blanding av gammalost och blöt hund. Jag är helt säker på att nån unge har gömt en gammal Stilton uppe i fläkten.
Jag får panik när ingen annan en jag verkar känna det.
Det var kanske därför jag kom och tänka på intervjun...
Have a nice day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar